sasandra

I morgon måste jag åka till veterinären med min råtta Disa. Jag hade hellst sluppit men jag måste. Disa har haft två knölar på magen sen i oktober och nu är de så stora att hon inte kan leva ett gott liv med dem längre. Därför ska Disa få somna in imorgon. Jäkligt tufft men mest rättvist mot henne. Disa har dessutom levt ganska länge för att vara en råtta. Hon är nästan två och ett halvt och de blir oftast som mest tre år. Men visst hade det varit skönt om fått behålla henne lite till. Det känns lite orättvist att en så pigg dam som är så full i bus inte kan få fortsätta att klampa genom livet lika kaxig som hon varit hitills. Men samtidigt så ser vi att hon inte längre är som för. Hon klarar inte av att åka på axeln för balansen funkar inte riktigt och hon har svårt att klättra och hoppa som hon vill. Hon blir lätt retlig och sur och hon är trött. Väldigt trött.

Jag önskar bara att hon fått somna hemma eftersom hon är så rädd för veterinären. Dessutom hade det nog inte varit lika jobbigt för mig om hon inte vaknat en morgon som det kommer att bli när jag står där med henne i famnen i morgon. Själviskt men sant.

Efteersom Disas syster Maja somnade in redan i okrtober så har jag nu ingen av mina två första råttisar kvar. Jag kommer att sakna dem båda. Konstigt att en så liten kropp kan rymma en så stor personlighet. Hade Disa och Maja varit människor så hade Disa varit en kunglig madam och Maja en cirkusartist. Kan man föresten säga att råttor har humor? Jag upplever iaf att de har det.

Tack och lov har jag Skrollan och Busan kvar som kan trösta mig när jag kommer hem i morgon. Men det lär bli en jobbig förmiddag.