Försvinner magin?

Hösten är här och vår omvärld förvandlas till en färgsprakande och blåsig värld. Jag har alltid gillat hösten. Gillat att alla aktiviteter sparkar igång efter sommaren, gillat kyliga och soliga mornar på väg till skolan och gillat de mysiga kvällarna i soffan med höstens blåst och regn utanför fönstret.

Jag gillar fortfarande hösten men just nu kan jag inte låta bli att längta till våren. Just nu känns allt det som liger framför oss med julkolappar, hets, julmat, lucia och allt annat som hör till ganska så jobbigt. I år känner jag för att hoppa över julen. Detta leder till att jag förvånas över mig själv eftersom denna jul alltid har varit en av mina absoluta favorithögtider. Jag var ute och handlade häromveckan och i en affär såg jag att julpynt och papper redan plockats fram. I september! Jul är i december som bekant. Kanske kan detta ha något med mitt motstånd att göra. Det känns som om vi i dag ska börja hetsa jul redan efter kräftskivan. Jul för mig ska vara någonting magiskt. Något som barnen längtar efter och något som är roligt. Men med dagens köphets känns det som att vi förvandlar det till en anledning för affärerna att kränga saker och tjäna mer pengar. Är det jag som har vuxit upp eller har magin försvunnit?

Att vara hemma på två platser

När vi skulle åka hem så pratades det i gruppen om att det kändes som att lämna ett hem för ett annat. Känslan är lite vemodig samtidigt som det känns underbart att veta att man är hemma även så långt borta. Men nu är vi hemma i Karlstad igen. Tillbaka i vardagen. Ecvador var helt fantastiskt. Jag längtar tillbaka... Tillbaka till den underbara dramatiska naturen och till de varma och vänliga människorna. Man känner sig förundrad och ödmjuk när man står på ett berg och tittar ned på molnen under sig. När man vänder sig om och hör musik och det kommer människor gåendes från de fyra vädersträcken. Mäktigt!

Jag som aldrig har varit den resande typen, som alltid trivts bäst hemma och som aldrig har haft behov av att fara omkring. Jag har nu börjat fundera på hur jag ska få en anledning att åka tillbaka. För tillbaka måste jag på ett eller annat sätt. Jag lämnade en bit av mig kvar därborta. Dessutom har jag hört att ett indianordspråk säger att du aldrig kan säga att du varit på en plats innan du rest tillbaka för att hämta de fotspår du lämnade förra gången.




Molnen var under oss!


En bild ut över en dal i Ecuador


RSS 2.0