sasandra

När vi skulle åka hem så pratades det i gruppen om att det kändes som att lämna ett hem för ett annat. Känslan är lite vemodig samtidigt som det känns underbart att veta att man är hemma även så långt borta. Men nu är vi hemma i Karlstad igen. Tillbaka i vardagen. Ecvador var helt fantastiskt. Jag längtar tillbaka... Tillbaka till den underbara dramatiska naturen och till de varma och vänliga människorna. Man känner sig förundrad och ödmjuk när man står på ett berg och tittar ned på molnen under sig. När man vänder sig om och hör musik och det kommer människor gåendes från de fyra vädersträcken. Mäktigt!

Jag som aldrig har varit den resande typen, som alltid trivts bäst hemma och som aldrig har haft behov av att fara omkring. Jag har nu börjat fundera på hur jag ska få en anledning att åka tillbaka. För tillbaka måste jag på ett eller annat sätt. Jag lämnade en bit av mig kvar därborta. Dessutom har jag hört att ett indianordspråk säger att du aldrig kan säga att du varit på en plats innan du rest tillbaka för att hämta de fotspår du lämnade förra gången.